Elefantmannen möter Jack the Ripper i ny opera

Work
The Elephant Man (2010-2012)
Publication
Kulturnytt, Sveriges Radio
Journalist
Ella Pettersson
Published
Den sanna historien om Joseph Merrick - känd som Elefantmannen – har blivit Brodwaypjäs, musikdramatik filmatiserats av David Lynch. Nu har den även blivit opera med musik av Carl Unander-Scharin till ett nyskrivet libretto av Michael Williams. Urpremiären ägde rum i lördags på Norrlandsoperan. Ella Peterson recenserar. Publicerat tisdag 9 oktober 2012 kl 07:46 DELA Joseph Merrick levde i England under slutet av 1800-talet. Han var född med svåra missbildningar och turnerade därför med ett kringresande tivoli som del av deras freakshow, tills den dagen en läkare i London tar in honom för observation. I den här nya operaversionen av "The elephant man" har man också skrivit in en Londonpersonlighet i historien, som lär ha rört sig i samma områden nämligen Jack the Ripper... Ljudförvrängningar, siamesiska tvillingar på styltor och projicerade röda sammetsdraperier á la Twin Peaks sätter snabbt den suggestiva känslan i föreställningen, som annars jagar fram i ett Charles Dickens London. Throat III heter det av tonsättaren specialtillverkade instrumentet som illustrerar Elefantmannen Joseph Merricks kroniska luftrörskatarr. Carl Unander-Scharin får mig att tro på en framtid för nyskriven opera. Han verkar så intuitivt rätt: Kan bygga musikalisk dramaturgi spänning och upplösning med lika delar svärta som humor i någon slags neoromantik med twist där man tex kan skönja förnimmelsen av Béla Bartoks blomsterträdgård korsklippt med rytmisk Music hall. Men framför allt har han känsla för sångbar frasering, Susanna Levonen som med värme och bredd, mycket flott sjunger rollen som Ginger. Även de två tenorerna Håkan Starkenberg och Karl Rombo som axlar kvällens manliga huvudroller sjunger båda okomplicerat och fritt. Över lag så låter det väldigt väl om ensemblen. Ginger som sagt, är den uppdiktade nyckelfigur som gör att Elefantmannen i den här iscensättningen möter Jack the Ripper. Enligt min mening är dock den fanfiction-mässiga vidarediktningen, en dålig idé. Jack the Ripper är inskriven i librettot som en kontrast. Ett riktigt monster till skillnad från han som bara ser ut som ett. Men det sker tyvärr på bekostnad av fördjupning. Man hinner inte komma in under elefanthuden och lära känna John Merrick för att berättelsen ju måste hinna redovisa några mord också. Som att en finstämd historia har fått en dos splatterdeckare i sig.. Dessutom blir föreläsningen om att det är insidan som räknas, ambitionerna att "upplysa oss" (för att citera librettot) ihop med de religiösa undertonerna och sensmoralen om medkänsla, en slags utopi-porr. Lika svullet överdrivet som ytligt. Något som förstärks av att personregin bitvis är en ren bedrövlighet. En viktig vändpunkt och thrillerscen blir nästan fars... Men å andra sidan - är det genreblandning så är det. Och om Elephant man från början handlade om mänskligt värde mänsklig stolthet och fördom… blir det - med the Ripper inskrivet i librettot - ungefär som stolthet och fördom ... och zombies. ”The elephant man” på Norrlandsoperan i Umeå är regisserad av kanadensaren Keith Turnbull. Sveriges Radio P2 sänder The elephant man den 3 november 2012 och den ligger sedan kvar för lyssning under 30 dagar. Relaterade länkar SR Live Opera Nyckelord Recensioner Scen Ella Petersson Kulturnytt