Unga operabesökare gillar det lilla

Work
Loranga, Masarin och Dartanjang (2006)
Publication
?
Journalist
?
Published

(…) Musiken laddar scenerna på ett roligt sätt och alla de kända figurerna är trivsamt mysiga men otydliga. De pratar om mycket som man aldrig ser eller befinner sig så långt bak att det inte går att se. Tigrarna är varken hungriga eller farliga utan dansanta djur som gillar att sjunga. Och vad gör egentligen giraffen i sammanhanget? Den enda som tydligt visar och gör vad han vill är tjyven Gustav. Han knycker av hjärtans lust – för det har hans pappa lärt honom. I andra akten blir Gustav störtkär i papegojan och för dem blir det ett lyckligt slut. Det slår mig att operafolk, vana att skriva och spela för vuxna, tror att barn behöver ständigt nya intryck. Men det var inte myckenheten eller de stora scenerna som fångade barnen utan scenerna där man stannar upp och blir personlig, som när Loranga drabbas av hopphjärta. Den scenen och många fler är musikaliska och sceniska parlor. Nu vill Olivia att vi laser böckerna och sen vill hon se operan igen.