Spralligt humör med Loranga

(…) Fantasin är alltså obegränsad. Barnsligt och vuxet går om vartannat. En giraff äter sängar, och lada är full av tigrar. Här finns inga moraliska pekpinnar, så “den som tar han har”. Men tjyvarna är ändå snälla. Behållningen för min del blev mest musiken, sången och skådespeleriet. Den stora orkestern används finurligt, inte minst slagverket och popbandet med elgitarr och synt. Och biltutenumret är en makalös showstopper. Olle Persson, Susanne Végh och Ketil Hugaas är oavbrutet i farten, växlar mellan sång och tal och spelar ut sina roller fint. Och som Tjyven Gustav har Niklas Björling-Rygert fått en önskeroll, tuff och självsäker men också så blixtförälskad i papegojan att han börjar flyga.