Vilken riktning har ett ackord med skalans samtliga tolv –toner? Svaret är ingen; det är sig selv nok.
Nästa fråga: hur förhåller sig ett sådant tolvtonskluster till Gunnar Ekelöfs poesi, om svaret söks i boken Utflykter, där den för 100 år sedan födde skalden förklarar att det är spänningen mellan orden, inte orden själva, som ger poesin.
Så tänker också en tonsättare: att intervallen, inte tonerna själva, ger uttrycket. Och som en sådan ser Ekelöf sig när han i prosadikten From Things to Sounds (ur Non serviam, 1945) berättar hur han i Stravinskijs bitonala fotspår söker kombinera ett ciss-moll- och ett B-durackord.
Denna – för Ekelöfexegeten Olof Lagercrantz värdelösa – dikt betraktar Carl Unander-Scharin som ett absurt musikteaterstycke när han, på uppdrag av Berwaldhallen, instrumenterar det för Radiokörens röster och låter titeln rubricera en virtuos och underhållande körsvit.
Men när han återger episoden om skaldens kamp med de motsträviga ackorden, låter han kören deklamera denna på ett tolvtonskluster som upprepas ett par hundra gånger. Uttrycksmässigt sålunda vid vägs ände tillgriper han ett annat medel: bilden. Vid fredagens uruppförande hjälpte honom datorn att förvandla ”sounds to things” i underbara färger på en duk bakom kören.
Med Magnus Florin som spirituell och väl påläst ciceron och Anders Ebys smekande lätta handlag som dirigent strövade programmet genom Ekelöfs diktkonst; nosade på förebilder som Stravinskij och TS Eliot i Anthem,försjönk i romantiska drömmar i en Schubertsång i senromantisk körsättning, och i andakt hos Bo Nilssons Ayíasma, invirad i Maria Åströms flöjt–slingor, inbjöds Bengt Eklund och Helena Lidén Moore lämna sina platser i kören för en romans av Ture Rangström.