Sång mellan dröm och verklighet
Sången styr musiken i den nyskrivna operan Sömnkliniken - en thriller om sömn, drömmar och om att förtränga det man inte vill konfronteras med.
Fakta
Fakta
Alexander Ahndoril
Författare och dramatiker
Född: 1967
Bland tidigare verk: Regissören, en fiktiv roman om Ingmar Bergman.
Nästa roman: kommer i höst.
Sover: Jättedåligt. Sömnsvårigheterna hänger kvar sedan småbarnstiden, äldsta dottern hade kolik.
Tonsättare och
operasångare
Född: 1964
Bland tidigare verk: tonsättningen av Loranga, Mazarin och Dartanjang för Kungliga operan i Stockholm.
Nästa projekt: Bland annat ett verk för Radiokören i samarbete med Stefan Einhorn.
Sover: Oförskämt bra. Håller på mycket med yoga.
av Carl Unander-Scharin och
Alexander Ahndoril
Handlingen: Isabella blir inlagd på en sömnklinik efter att ha varit med om något obehagligt i samband med att hon lämnade sin man. I drömmarna förföljs hon av detta.
Premiär på Göteborgsoperan fredag.
Runt om på scenen sitter små mikrofoner varav en på huvudrollsinnehavaren Kristina Hansson. När hon sjunger spelas hennes röst in för att sedan skickas ut igen i bearbetat skick och bli en del av kompet. Ungefär som drömmar fångar in och omvandlar dagens intryck så kommer hennes röst tillbaka i en ny ljudbild.
Tonsättaren och operasångaren Carl Unander-Scharin uppfann metoden, eller instrumentet, som han kallar The throat, för några år sedan till föreställningen Hybrid på Moderna dansteatern i Stockholm.
- När man håller på med elektronisk musik blir det lätt så att man blir stående bakom en skärm, men jag ville vara med på scenen. The throat gör det möjligt att styra ljudbearbetningen med hur man sjunger, säger han.
Hade det varit på 70-talet hade The throat bestått av en massa ekoboxar och filter, men nu ryms alltihop i en dator.
Den interaktiva sången finns i fyra avgränsade delar av operan, drömsekvenser, där tidsförloppet blir ett annat. Partierna kommer att bli olika i olika föreställningar men en del är ändå förutbestämt. Filtren följer till exempel samma tonart som sången, och vissa saker har man bestämt under repetitionerna. Det hela låter ganska krångligt och Carl Unander-Scharin är glad för att det funnits extra tid för musikalisk repetition inför den här föreställningen.
- Det här blir också etiskt intressant. Man flyttar fokus från partituret till artisten. Sångaren får ta plats och initiativ.
Det är en krävande scenisk föreställning, konstaterar Carl Unander-Scharin, förutom ljudtekniken ingår också ljus och bildprojektioner och en komplicerad orkestersats.
- Det är modigt av Göteborgsoperan att sätta upp en så här smal föreställning. Tekniken tar dessutom större plats än vanligt så man har varit tvungen att plocka bort en hel del sittplatser.
Librettot är skrivet av Alexander Ahndoril, Sömnkliniken är hans första operalibretto.
- Jag trodde att man kanske skulle få musiken först, ett tema. Men så är det ju inte. Man skriver ett libretto och ger det till kompositören. Jag hade ingen musik när jag började skriva, visste inte hur jag skulle göra, tänkte på Verdi och att "här ska det vara lite körer" och "här ska de tala i munnen på varandra". Jag hade min egen musik i huvudet. Sen blev förstås Carls musik mycket bättre.
Carl Unander-Scharin
var inblandad under hela skrivprocessen men gjorde ingen musik förrän librettot var klart. De två upphovsmännen träffades en gång i veckan över en kopp kaffe och samarbetet fortsatte sedan under komponerandet. Alexander Ahndoril fick möjlighet att jobba om texten när han tyckte det behövdes - som i en scen där huvudpersonen berättar om sin smärta för en väninna.
- När jag hörde Carls musik så innehöll musiken hela smärtan.
Finalen är ett annat exempel. Carl Unander-Scharin hade komponerat allt utom just finalen och bjöd in Alexander Ahndoril till sin studio. Han spelade upp operan och sjöng alla rollerna. Sen fick Alexander Ahndoril gå hem och tänka efter hur fortsättningen borde vara.
- Jag skrev en helt ny final. Det var inte många ord som blev kvar från den ursprungliga texten.
Alexander Ahndoril har försökt skriva om sömn förut men inte hittat formen. Faktum är att han kasserat en långt gången roman om en sömnklinik. Inför det projektet intervjuade han ett antal sömngångare och blev fascinerad av hur dessa kan se dubbla världar, samtidigt som de är inne i sin dröm ser de verkligheten.
- Jag är intresserad av den här väggen mellan sömn och vakenhet. Man kan se sådant som läcker igenom i ansiktet på en person som sover, de kanske pratar i sömnen, det är så intimt, nästan som att tjuvlyssna eller läsa en dagbok. Men det som går åt andra hållet visar också att det finns en kommunikation mellan dröm och vakenhet. Som när en sovande tar in ljud utifrån in i sina drömmar, man hör barnskrik till exempel och börjar drömma att man glömt hämta på dagis.
En thriller om sömnen passade bra för en opera, tycker han, operaformen är sällan utnyttjad för berättelser men har stora möjligheter att bygga suggestion, rentav större än andra konstformer. Thrillern förklarar han med att han sökte en framåtrörelse.
- Man ska vilja veta vad som händer.
Ulla Sundström
nyheter@gp.se