(…)De mera oinitierade kan nog känna sig utelämnade inför Kungliga operans stora barnsatsning, och en mindre bemedlad flerbarnsfamilj lär få leva på kreditkorv resten av månaden. Biljettpriset, någon?
Premiärpubliken tycktes
Operan är generös mot barnpubliken i år och ger både den häftiga dansversionen av Pippi Långstrump och en nyskriven barnopera. Barbro Lindgrens klassiska bok Loranga, Masarin och Dartanjang, som tidigare blivit både teater och tecknad film, är grunden för denna operasatsning med musik av Carl Unander-Scharin.
(…) För säkerhets skull hade jag med mig en expertkommentator, Henrik, 8 år. Hans kommentarer var dock synnerligen kortfattade. Allt var bra. Inget var tråkigt.
(…) Fantasin är alltså obegränsad. Barnsligt och vuxet går om vartannat. En giraff äter sängar, och lada är full av tigrar. Här finns inga moraliska pekpinnar, så “den som tar han har”. Men tjyvarna är ändå snälla. Behållningen för min del blev mest musiken, sången och skådespeleriet.
(…) Carl Unander-Scharin är heller ingen melodiernas man och i över två timmar väntar man förgäves på ett enda pregnant motiv. Såsiga ackordföljder lägger sig sövande under sångarnas melodilösa talsång.
(…) Bäst fungerar föreställningen när Operan tar paus från sig själv och man leker interaktiv happening med publiken. Då stiger Ketil Hugaas utmärkta Dartanjang fram som publiken favorit med sin genuina frånvaro av fast identitet.