Det våldsamma mörket och den rena läran
Opera: Vadstenaakademiens uppsättning om den heliga Birgitta är en vackert lågmäld genomlysning av maktens irrgångar, menar Magnus Haglund.
Opera: Vadstenaakademiens uppsättning om den heliga Birgitta är en vackert lågmäld genomlysning av maktens irrgångar, menar Magnus Haglund.
Carl Unander-Scharin är långt ifrån den första som ger ton åt Heliga Birgittas livsöde. Men han lyckas bra. Musiken understryker utan att bli övertydlig. " Så då Carl Unander-Scharin nu ger ton åt hennes livsöde är han långt ifrån den första.
"Tonsättaren Carl Unander-Scharin och librettisten Magnus Carlbring ärförvisso också skeptiker och inga hagiografer. Men framför allt är delyhörda poeter, som i likhet med alla inblandade i helgens dubbelpremiärnalkats uppgiften att förmänskliga ett helgon i operan "Byrgitta" medstörsta respekt och allvar.
En entusiastisk publik firade sin kyrkas 100-årsjubileum i söndags. Det var Stefanskyrkan i
Stockholm som fyllde jämnt, och jubiléet begicks bland annat med ett nyskrivet oratorium av en tidigare församlingsbo, i dag en av Sveriges främsta kompositörer: Carl Unander-Scharin.
Stefanskyrkan högst uppe på kullen i Vanadislunden fyller 100 år. Jubileet firas med uruppförandet av Carl Unander Scharins "Apostlagärning".
Ordet religion har fått en obehaglig bismak, man tänker automatiskt på Knutby-mord eller självmordsbombare. Hängivelsen ligger farligt nära fanatismen.
(…) Bäst fungerar föreställningen när Operan tar paus från sig själv och man leker interaktiv happening med publiken. Då stiger Ketil Hugaas utmärkta Dartanjang fram som publiken favorit med sin genuina frånvaro av fast identitet.
(…) Carl Unander-Scharin är heller ingen melodiernas man och i över två timmar väntar man förgäves på ett enda pregnant motiv. Såsiga ackordföljder lägger sig sövande under sångarnas melodilösa talsång.
(…) Fantasin är alltså obegränsad. Barnsligt och vuxet går om vartannat. En giraff äter sängar, och lada är full av tigrar. Här finns inga moraliska pekpinnar, så “den som tar han har”. Men tjyvarna är ändå snälla. Behållningen för min del blev mest musiken, sången och skådespeleriet.
(…) För säkerhets skull hade jag med mig en expertkommentator, Henrik, 8 år. Hans kommentarer var dock synnerligen kortfattade. Allt var bra. Inget var tråkigt.